Jag är en simmare

Detta är ett gammalt inlägg från min förra blogg, men som jag känner att jag vill lägga upp här mer just för att den handlar väldigt mycket om min bakgrund. 
 
När jag var ca 5 år anmälde mina föräldrar mig till en sim kurs i Husbybadet då det var viktigt att jag kunde simma för att vi har landställe på en ö i Stockholms skärgård. Jag kommer ihåg att jag och min barndomsvän Cecilia hade matchande bikinisar och att vi lekte sjöjungfru när simskolan var slut. Jag var tävlingsinriktad redan då och ville alltid tävla för att vinna så fort det fanns chans för det.
 
 
Vid åldern av 6 flyttade mina föräldrar mig till “plask och lek” i Järfälla simhall! Jag fick många vänner och tyckte det var riktigt kul! Min ena simtränare hade en stor örn tatuerad på ryggen och den andra hetteMiloo.
När jag blev uppflyttad till de bättre simskole grupperna fick jag min första “pojkvän” Erik. Han var helt otroligt duktig på att berätta Bellman historier.

 

Mitt första läger var i Sollentuna tror jag. Lägret gick ut på att barnen i simskolan skulle bli uppflyttade till en riktig grupp. En sådan som fick tävla. Vi bodde i en stor idrottssal, jag och bl.a Issa sov i mitten. Simtränaren som hade stort ansvar hetteMarie. Jag tyckte hon var sträng och nästan lite läskig, men jag gillade henne mycket och hade henne som tränare under en lång tid sen.

 

När jag blev 10 år fick jag hoppa upp i Medley gruppen 1. I M1 fick jag mina underbara vänner Emma, Issa, Gustav, Ida, Vendela och Linda. Vänner som jag hoppas att jag aldrig kommer tappa kontakten med. Med dem spenderade jag stor del av min tid med antingen i eller vid vattnet, på läger, tävling eller träning.

Med dem var jag också på min första simtävling långt borta i Landskrona. Jag och alla andra Järfälla simmare var konstant uppe på pris pallen. En av dagarna där började det åska och jag som aldrig tidigare blev jätte rädd för mullret och satt och grät hela dagen vilket skapade ett stort hav av andra gråtande 10åringar. Herregud.

 

När jag var 12 år kom jag upp i C gruppen. Jag fick Jan björk och Maries äldsta dotter Therese som tränare. Passen blev hårdare och längre, tävlingarna fler och större och lägren blev allt längre bort. Men jag träffade min bästa vän, min allra käraste syster- Maries yngsta dotter Johanna, som alltid finns vid min sida, som alltid kan få mig att skratta trots att hon nu bor i Skåne för att plugga på ett idrottsgymnasium.

 

När jag var 14 år simmade jag mitt första USM (Ungdoms SM) i Falun. Den gick super bra och är nog den tävling jag minns bäst nu. Senare samma år simmade jag USM i kortbana och tog med mig ett brons från en lagkapp. Jag simmade även lag i JSM i korbana samma helg som jag fyllde 15 år, vilket var en jätte rolig sim upplevelse för mig!

 

Efter den vintern hände något. Min astma blev sämre, viljan blev svagare och jag tappade mer och mer lusten. Men jag fortsatte ändå mest p.g.a mina älskade vänner.

När Johanna slutade simma i Järfälla kände jag att det var dags för något nytt. En ny simhall, en ny chans och nya tränare. Jag bytte till Väsby ss, ett val som jag aldrig kommer ångra.

I väsby blev jag bemött av en helt underbar grupp människor som jag blir helt sjukt lycklig bara av att tänka på. Emma, snygg-Lisa, Sofia, Kjellis, Kajsa, Vanessa, Max, Henrik, gänget från Norrland, Milana, Agnes, Elin (inte jag dådå, är inte galen), killgänget och mina underbara tränare!

Astman blev dock bara värre. När jag inte kvalade mig till SumSim efter ett flertal misslyckade tävlingar med resultat långt över mina pers beslöt jag mig för att sluta simma. Ett val som var svårt, men det kändes ändå rätt, det skulle inte funka att leva med den mängd mediciner jag tog bara för att kunna vara i simhallen.

Så efter Neptuniaden våren 2013 fick det vara nog. Jag gick ner på måndagen efter träningen för att prata med gruppen vilket var otroligt jobbigt ska ni veta. Det kan ha vart det jobbigaste beslutet jag tagit att sluta simma och lämna alla otroliga vänner.

Men nu några månader senare är jag tillbaka i simhallen i Järfälla, inte för att simma, men för att vara tränare till en grupp sköna åtta åringar! Dom ska snart simma Utmanaren och det känns skönt att vara nervös inför en tävling även fast det inte är jag som simmar.

Vill bara avsluta detta långa inlägg med ett stort TACK till alla som vart med mig i dessa 11 år fyllda med skratt, kramar, lek, kärlek, vänskap och minnen! Tack :)

"Det är inte över förens du rycker på axlarna och och ler" 

 

PUSS







Kategori: träning Taggar: fitness, hälsa, love, motivation, motivering, träning;
Kommentera inlägget här: